En själ av eld

 

Jag vill ligga där i hans säng med mitt huvud mot hans bröstkorg.

Höra hans andetag och hans hjärtans slag. 

Höra hans mjuka röst när han säger att han älskar mig, och känna hans hand som smeker mig över håret.

Jag vill bara ligga där och andas hans luft. 

Hjärtat, jag älskar dig.

 

 

 

 

 

Tänk om ingen av oss egentligen lever. Tänk om vi bara flyter omkring någonstans, i något som verkar vara en evighet, och drömmer. Våra kroppar finns inte. Våra hjärtan finns inte. Våra hjärnor finns inte.

Bara våra själar existerar, någonstans i oändligheten.

Vi kan inte se dem eller ta på dem. Vi har inga ögon att se med eller händer att känna med.

Har vi ens känslor? Sitter känslorna verkligen bara i hjärnan, eller sitter dem i själen?

Eller känner man med hjärtat? Fast om våra hjärtan inte längre finns, då kan vi väl inte längre känna?

Vi flyter omkring, ovetandes om allt, i oändligheten.

 

 

 

Nä, vi kan inte alltid få vad vi vill ha. 

Men det är okej.

 

 

14-åriga Johanna får inte ro någonstans.

I skolan är hon utstött, mobbad och misshandlad. I hemmet blir hon misshandlad av sin mamma istället.

Johanna är äcklig, värdelös. Ingen skulle någonsin tycka något annat om henne, tror hon, för det är vad alla säger. Johanna duger inte till någonting.

"Om jag blundar så finns jag inte."

 

Jag finns är en stark självbiografi av Maja-Maria Henriksson och bör inte läsas av de veka.

 

 

Mitt hjärta brinner upp inifrån. 

Varför gör du såhär mot mig?

 

 

 

 

Utan kläder och under täcket med dig.

Jag ligga tyst bredvid dig, dra mina fingrar genom ditt hår.

Dra dig över mig och känna din tunga kropp mot min.

Dina trevande händer på min hud.

Åh, kom hit bara!

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Hejsan, mina kära henvänner!

Här har ni två sjukt bra böcker som ni måste läsa, det är en order.

Jag tänker inte berätta vad böckerna handlar om, det får ni ta reda på när ni läser dem. MOHAHAHA!

 

 

 

 

 

Ich bin verliebt. I'm in love. Jag är kär.

Jag vill inte ens vara kär. Hatar att vara kär. Äckligt.

Mina känslor äcklar mig. Kan man ens bli äcklad av sig själv?

Det kan man nog, annars skulle jag inte blivit det. 

Varför blir man kär? Vilken funktion fyller kärleken?

Jag hatar att vara kär. Man blir besatt av en annan person.

Man vill hela tiden veta vad den andra har för sig. Allt. 

"Undrar vad han gör nu.. tar han på sig kläder? Går han ut med hunden?"

"Är han med någon annan nu? Tänk om han blir kär i någon annan!"

"Han kanske tröttnar på mig.. tänk om han tröttnar på mig, jag skulle dö.."

 

 

 

"Ett litet mästerverk." DN

"Ingrid Olssons roman har inget stort omfång och varje öde är komprimerat till några få sidor. Ändå är hennes människoskildring lysande. Och boktitels vaga uppfodran är jag själv beredd att bejaka. Jag gillar de här ungdomarna med alla deras fel och sorger." SvD

"Det här är berättelser som berör och som ger en läsupplevelse över det vanliga." Norra Västerbotten

 

 
XOXO, Eldsjäl

 

 

 

 

 

 

 

 

XOXO, Eldsjäl

 

 

 

 

HAH! Jag ljög! Det funkade visst!

 

Vältränad och hurtig som jag är (förlåt, nu ljög jag igen) tränade jag på gymmet igår igen. 

På väg ut från gymmet gick jag förbi en ung man. Helt plötsligt hör jag hur någon busvisslar.

Jag vände mig om och till min stora förvåning busvisslade den unge mannen.. på mig! 

Jag stannade upp och jag tror att han såg mig i ögonen och log, men allt blev så suddigt i mina ögon och jag kände mig helknasig, så jag vände bara på klacken och gick därifrån och fortsatte min färd till bussen.

 

Jag har kommit fram till att jag ska fortsätta plocka mina ögonbryn. :)))))

 

XOXO, Eldsjäl

Om jag någonsin skulle skriva en kontaktannons skulle den se ut såhär:

 

Ung tjej på ** år söker en livskamrat av det manliga könet.

Mina intressen är äta, sova och duscha.

Livskamraten ska helst vara levande, men det gör inte så mycket om han inte är det.

 

XOXO, Eldsjäl

Det finns så otroligt mycket i samhället som provocerar mig och gör mig upprörd, ända in i själen.

En av de sakerna som stör mig är människor som inte förstår att humor och allvar går hand i hand. 

När man drar ett skämt eller driver om något lite allvarligare, gör man det av en specifik anledning. 

Man driver inte om ett allvarligt ämne utan att man har en djupare mening med det. Komiker vill provocera oss och väcka tankar hos oss. Vi har många komiker som är bra exempel på det. Bland annat Magnus Betnér. 

När han står på scenen och skämtar om sexism, gör inte han det bara för att det ska vara roligt. Han gör det också för att visa hur sjuk världen är som behandlar kvinnor på ett annat sätt än män, bara för att en kvinna inte har en penis.
Vi som lyssnar på Betnér, skrattar åt hans ord, för vi vet att det han säger är sant och vi tycker att det är förvridet och sinnessjukt.

 

 

Humor och allvar har en fin gräns, precis som kärlek och hat. 

Ibland hatar vi något så mycket att vi nästan älskar det. Ibland när man sitter i en väldigt allvarlig sitatuion, kan man känna att det nästan börjar bli lite komiskt. 

Efter regn kommer solsken. Efter allvar kommer humor!

 

Jag är en väldigt humoristisk person som älskar att ha kul, skratta och få andra människor att skratta.

Och på grund av att jag oftast visar upp en väldigt humoristisk sida och skämtar om mycket, är det många som får intrycket av att jag inte klarar av att vara allvarlig för en sekund. Men ack, så fel de har!

En person med mycket humor, är också en person med mycket allvar. Vi låter bara inte den allvarliga sidan ta över, vi balanserar den otroligt snyggt tillsammans med livsnödvändig humor!

För att uppleva det som är roligt, måste vi även uppleva det som är tråkigt. Alltså, för att uppleva humor, måste du även känna allvar.

 

Jag hoppas verkligen att jag har öppnat era ögon med den här texten. 
XOXO, Eldsjäl.