En själ av eld

 

Herregud! Det måste väl ändå finnas någon gräns på hur egoisisk man får vara? 

Jag är så sjukt trött på att hen alltid ska hålla på såhär. 

Hoppas att du trillar på en kaktus och rispar upp hela jävla huden! :((

 

 

 XOXO, Eldsjäl

 

 

 

 

Ich bin verliebt. I'm in love. Jag är kär.

Jag vill inte ens vara kär. Hatar att vara kär. Äckligt.

Mina känslor äcklar mig. Kan man ens bli äcklad av sig själv?

Det kan man nog, annars skulle jag inte blivit det. 

Varför blir man kär? Vilken funktion fyller kärleken?

Jag hatar att vara kär. Man blir besatt av en annan person.

Man vill hela tiden veta vad den andra har för sig. Allt. 

"Undrar vad han gör nu.. tar han på sig kläder? Går han ut med hunden?"

"Är han med någon annan nu? Tänk om han blir kär i någon annan!"

"Han kanske tröttnar på mig.. tänk om han tröttnar på mig, jag skulle dö.."

 

 

Att förklara för en kille hur det känns att ha mensvärk är som att förklara vad färger är för en person som är född blind; HELT JÄVLA OMÖJLIGT.

 

XOXO, Eldsjäl

 

 

XOXO, Eldsjäl

 

XOXO, Eldsjäl

 

XOXO, Eldsjäl

 

 
XOXO, Eldsjäl

 

 

 

 

 

 

 

 

XOXO, Eldsjäl

 

 

 

 

HAH! Jag ljög! Det funkade visst!

 

Vältränad och hurtig som jag är (förlåt, nu ljög jag igen) tränade jag på gymmet igår igen. 

På väg ut från gymmet gick jag förbi en ung man. Helt plötsligt hör jag hur någon busvisslar.

Jag vände mig om och till min stora förvåning busvisslade den unge mannen.. på mig! 

Jag stannade upp och jag tror att han såg mig i ögonen och log, men allt blev så suddigt i mina ögon och jag kände mig helknasig, så jag vände bara på klacken och gick därifrån och fortsatte min färd till bussen.

 

Jag har kommit fram till att jag ska fortsätta plocka mina ögonbryn. :)))))

 

XOXO, Eldsjäl

Om jag någonsin skulle skriva en kontaktannons skulle den se ut såhär:

 

Ung tjej på ** år söker en livskamrat av det manliga könet.

Mina intressen är äta, sova och duscha.

Livskamraten ska helst vara levande, men det gör inte så mycket om han inte är det.

 

XOXO, Eldsjäl

Det finns så otroligt mycket i samhället som provocerar mig och gör mig upprörd, ända in i själen.

En av de sakerna som stör mig är människor som inte förstår att humor och allvar går hand i hand. 

När man drar ett skämt eller driver om något lite allvarligare, gör man det av en specifik anledning. 

Man driver inte om ett allvarligt ämne utan att man har en djupare mening med det. Komiker vill provocera oss och väcka tankar hos oss. Vi har många komiker som är bra exempel på det. Bland annat Magnus Betnér. 

När han står på scenen och skämtar om sexism, gör inte han det bara för att det ska vara roligt. Han gör det också för att visa hur sjuk världen är som behandlar kvinnor på ett annat sätt än män, bara för att en kvinna inte har en penis.
Vi som lyssnar på Betnér, skrattar åt hans ord, för vi vet att det han säger är sant och vi tycker att det är förvridet och sinnessjukt.

 

 

Humor och allvar har en fin gräns, precis som kärlek och hat. 

Ibland hatar vi något så mycket att vi nästan älskar det. Ibland när man sitter i en väldigt allvarlig sitatuion, kan man känna att det nästan börjar bli lite komiskt. 

Efter regn kommer solsken. Efter allvar kommer humor!

 

Jag är en väldigt humoristisk person som älskar att ha kul, skratta och få andra människor att skratta.

Och på grund av att jag oftast visar upp en väldigt humoristisk sida och skämtar om mycket, är det många som får intrycket av att jag inte klarar av att vara allvarlig för en sekund. Men ack, så fel de har!

En person med mycket humor, är också en person med mycket allvar. Vi låter bara inte den allvarliga sidan ta över, vi balanserar den otroligt snyggt tillsammans med livsnödvändig humor!

För att uppleva det som är roligt, måste vi även uppleva det som är tråkigt. Alltså, för att uppleva humor, måste du även känna allvar.

 

Jag hoppas verkligen att jag har öppnat era ögon med den här texten. 
XOXO, Eldsjäl.